Med allt arbete som trots pandemi har kunnat utföras, så har vi nu kommit fram till en milstolpe – sjösättning. Det är ju trots allt i vattnet vi vill se fartyget, brummande ut över fjärdar mellan kobbar och skär.

De senaste veckorna har det varit ett idogt arbete ute på Gålö. Det är många saker som ska fixas klart innan sjösättning är möjligt. Bland annat ska alla slangar, rör mm kopplas ihop igen, så att vatten, olja och bensin kan flöda som de ska. Och det ska fyllas på… många liter färskvatten med skärolja ska in i systemet för att fylla alla motorer och förrådstank.

En mycket viktig del av förberedelserna inför att börja köra igen är att ha rena tändstift. Detta innebär att alla tändstift ska tvättas, blästras och blåsas rent. Därefter ska avståndet kontrolleras så att vi får bra gnista. Med tanke på att vi har en 1-cyl 2-taktare, en rak 4-cylindrig Anglia, 2 V8 Ford och 3st W18 Isotta Fraschini så blir det en del stift att fixa med… men ‘many hands make light work’ som det heter 🙂

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Det har även varit en del arbete med motorerna, bland annat så har kompressorn till BBHM genomgått en översyn och fått en ny omgång färg.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Målningsarbetet har fått en sista översyn, det gäller att sätta detaljerna så att allt är precis som de ska. Det är en del pill-jobb även på stora markeringar.

• 

• 

• 

Sen var det då dags, förra helgen… Sjösättning! Det är en viss anspänning på Gålö när det ska till att rangeras fartyg på planen. Det är stora vagnar, en tungbärgare och hjul som ska komma in i exakt rätt läge på slipbanan. Men det här är ju något som vi gjort hyfsat ofta, och det gick som en dans även denna gång. Äntligen flyter vi igen!

• 

• 

• 

Nu är ju arbetet ombord inte över bara för att fartyget ligger i sitt rätta element… det gäller att få igång maskineriet också, så att vi kan komma ut från kaj. Alla stift ska skruvas in, och sen ska maskinerna startas en efter en.

Garellin, tvåtaktaren, används för att skapa tryckluft till huvudmotorerna. Den är ökänt vresig vad gäller att starta, men i övrigt pålitlig. Sen har vi Anglian, den raka fyran, som genererar elen ombord. Den startade som den skulle och genast blev stämningen gladare bland maskinarna 🙂

Nästa steg i uppstarten är att få igång marschmotorerna, våra två Ford V8. Förutom att användas som lågfartsmaskineri så är dessa även viktiga i att få upp värmen i systemen, eftersom de delar kylning mm med huvudmaskineriet.

Sen kommer vi till huvudmaskinerna. Med tryckluft får man igång motorn, och ett smått frenetiskt vevande på magneterna får till gnistorna som ger tändning. Alltid lika skön känsla när de rycker igång!

Vid denna första start av maskineriet är det inte helt ovanligt att vi upptäcker någon mindre sak som inte funkar som den ska. I år var det bensinpumpen till centermotorn som inte funkade som den skulle, det var bara att hitta en ersättningspump och byta. Som tur är har vi lite reservdelar liggande på Gålö, men det är ingen självklarhet – därav renoveringsarbetet som pågår för det mesta.

• 

• 

Nu börjar vi närma oss ett läge där vi är redo för provtur. Många timmars slit har lagts ute på Gålö de senaste veckorna, men snart är det dags att börja skörda frukterna, lagom till sensommaren 😀